Bollen har satts i rullning...
Information kom in snabbt och den har överlämnats
till vidare instans. Hembesök påtalades om man visste var
vederbörande bor och där är jag en aning osäker.
Vore trevligt att ha någon att samtala med innan man
tar såna beslut. Samtidigt så tycker jag att är man så korkad
och tror man kan göra som man vill även om man blir tillsagd
flera gånger så känns det ändå att man gör rätt att anmäla.
Vad dessa ynglingar troligen inte tänker på är att om det
går illa och man kanske hamnar i registret så påverkar det
jobbansökningar, körkort mm... Fundera på det som förälder
när du måste köra ditt barn till jobbet.
Ta en funderare på hur du vill att ditt barns framtid ska se ut.
Jagad utav Polisen eller leva ett normalt liv med små oskyldiga
busstreck låter mycket trevligare eller?
" R.S.B Rätt Sidan Bron" klingade inte rent i mina öron
innan vi rotat oss men vi bor i ett underbart område och har
verkligen en fantastisk hyresvärd så vi vill inte flytta härifrån
MEN ibland så börjar man fundera...
Ett STORT tack för er positiva respons.
Kanske finns hopp för Blåsut ändå ;o)
Önskar alla nära och kära
en underbar helg.
Kan inte tiga längre utan måste försöka
göra något åt saken.
Idag har jag pratat med Polis och fått olika råd
och tips hur jag ska gå tillväga. Jag har sen mailat Vänersborgs
kommun och påtalat hur trafiken är på gatan utanför.
(Kom snabbt tänka på Stina: Hemma på vår gata i stan)
Efteråt så mailade jag även TTELA och förkunnade att
jag mailat kommunen och vill försöka hitta en lösning och
ett stopp på de trafikanter (bilar, bussar, trimmade mopeder)
som jag ser köra förbi dagligen med på tok för höga hastigheter.
Visade sig nu att det är inte bara här utan på andra
platser, gator i Blåsut som dem lever jävel på vägarna
som om de ägde dem. Fick väldigt bra råd från Polisen och hädanefter
ska jag fota, filma sen skicka in materialet till dom som de
önskade sen får vi se vad som sker.
Det som stör MIG mest är dessa förbannade mopeder som
tror att denna vägen är Autobahn där man kan köra på bakhjul
och vid busshållplatserna tuffa till sig och köra förbi bussen på
trottoaren utan en tanke på att det kan kliva ut någon ur bussen.
Hört grannar på gatan som är livrädda att de ska backa på
någon när de har så hög fart för de bromsar inte utan tror de
är oövervinnerliga och väjer undan, ja ibland kastar ut ett
"F-ck You" för att man visar sitt missnöje.
Hur länge ska detta hålla på?
Hur länge ska föräldrarna blunda?
Varför kan inte ens en vuxen människa ja inland med barn
i bilen använda sina 2 små gråa celler och tänka till innan de
sätter sig i bilen och gasar på?
Finns inget som är så viktigt att de ska riskera sitt eget, andras
liv genom att köra vårdslöst eller?
Rätta mig om jag har fel.....
Ja ni vet...
" Det blir alltid värre framåt natten
Långt från alla ljusen alla skratten
Ligger vaken, tänker på dig"
Den där jävla värken som släpps lös som en storm
i nacke och vänster foten. Nervsmärtorna i foten kommer
ALLTID som ett oönskat brev med posten och håller mig
vaken långt in på småtimmarna.
För att enklast beskriva det så är det som att stoppa fingrarna
i uttaget och man håller dom där kanske 10-15 sekunder. Upprepar
tills jag sen somnar av ren utmattning.
Vaknar utan smärta men ser ut som sju svåra år och ett nödår.
Ja sånt är mitt liv nästan 365 dagar om året. Lägg sen till nacken
med konstanta smärtor som om man suttit i drag hela natten och sen
får en vidrig nackspärr som inte vill gå över.
Ja nu har jag fått spytt ur mig det värsta.
Snart helg och då väntar fotboll, Cheddar Popcorn och mer fotboll.
På fredag ska vi kolla Herrjuniorerna spela och sen hem för att kolla
lite tv-fotboll. Dock spelas det inte förrän på söndag.
* IF Elfsborg - IFK Göteborg.
* Liverpool - Brentford.
Kan hoppas att, (kollar efter) ser inte om Liverpool matchen
kommer sändas på Prime men jag som sagt hoppas.
Hur ska ni spendera helgen ?
Ja inte bara idag...
Kommer lite regn mellan varven men sen
gammalt kommer det sol efter regn.
Har ÄNTLIGEN införskaffat mask så nu när
hustrun ska jobba helgen hoppas jag kunna komma
iväg och fiska några timmar/dag.
Finns inget mer avkopplande än att sitta med spöet i handen
och se flötet gupp runt och man hoppas att det ska röra sig mer
lodrätt än vågrätt. Blir inte alltid så men man är i ett helt annat
"State of mind" och glömmer allt det där man annars sitter och
ältar hemma i soffan.
Vad gör du för att skingra tankarna, när du slappnar
av och vill tänka på annat?
Yoga kanske en del skulle säga om ni bara ville lämna
ett avtryck. Sånt skulle inte funka på mig, testat en gång
och min ADHD hjärna höll på att gå upp i limningen.
De som klarar av det måste vara lyckligt lottade.
För mig är väl fisket en slags yoga kanske. Spelar sällan roll
vilken fisk som nappar eller storlek för det hela handlar om
att göra sitt yttersta för att finslipa sitt sätt att fånga fisken.
Det är bäste terapin för min del och jag anser att
många fler ville prova på det. Tack vare sociala medier
ser jag att kvinnor verkligen fattat tycke för fiske.
Förr hörde man att det var äckligt, slemmigt, vidrigt
och sätta masken på kroken ska vi inte tala om....
Keep it up Ladies !
Ny vecka med oändliga möjligheter...
Man måste bara finna dom.
Strävar efter att bli ekonomiskt oberoende men
det kommer inte ske tyvärr.
Men kanske kunna finna en lösning på kampen
varje månad. Kunna finna en sysselsättning som ger mig
lite extra klirr i kassan så man får ett mänskligt värde.
Behöver inte guld och gröna skogar utan en ekonomisk
stabilitet där jag känner att jag kan bidraga mer än ta disken
kanske tvätten ibland och rasta våra hundar.
Dammsuger Google, Instagram annat efter enkla lösningar.
Förr på gården verkade hjärnan gå på speed dygnet runt. Kanske
funkade det bättre eftersom jag hade maskiner, virke och en
verkstad där jag hade utrymme för utsvävningar.
Jag provade olika saker att snickra, jag testade att gjuta
i betong sen fanns massa andra saker jag ville prova på
men jag hade inte riktigt den ekonomin tyvärr...
Vore kul att kunna masstillverka små enkla saker till
allas nöje till låga kostnader och som kunde ge lite extra
varje månad.
För er som kanske lever eller har levt i samma situation
vet hur den känslan är. Inte kunna tjäna pengar som förr,
inte kunna matcha sin partners inkomst och lever med den
där gnagande tanken att inte kunna räcka till.....
Ja sen är jag inte den där mest sparsamma det vet
jag men ibland kan jag faktiskt förvåna mig själv. Har man
några 100 kvar innan nästa ersättning sätts in ja då
kan man skatta sig lycklig. Dock så vet jag att det är för att
vi lever på hustruns pengar i slutet... *suck*
Jaja... någonstans finns det en ljusning
i gläntan. Om du har tips så "feel free to help"