Trots allt...

Så finns det inget att klaga på...

Ganska hejdlösa vindar utanför men nästan klarblå

himmel och starka +19 så inte klagar jag.

Skulle ju vilja fiska men ovillig till att kasta kroken 

och snabbt få tillbaka den i ansiktet så jag stannar snällt hemma

och inväntar hustrun som snart slutar jobbet.

Kanske kan jag få lite hjälp av henne nere i förrådet med

att få fram cykelkärran som ska "pimpas" upp en aning.

Vet inte varför allt ska ta sån tid med mig men det är

väl en del av diagnosen gissar jag. Har varit sådan sen barnsben

och vissa saker går tydligen inte att ändra på hur mycket man än

försöker tyvärr.

Nää dags att rasta hundarna ser det ut som.

Dom börjar bli rastlösa och vill ut och promenera...

Ta vara på dagen