Nära döden upplevelse...

Ja man kan inte kalla det annat.

Hela gårdagen efter vår dog-walk så var jag

inte stöddig.

 

1.8 km kändes skönt men det fick jag ångra sen.

Man skulle ju hem med och jag räknade ut att vi troligen

skulle ha lika lång promenad hem.

 

Hamnade till slut på 3.8 km och smärtan som sen kom på

kvällen och som sitter i nu är allt annat än träningsvärk.

Var gråtfärdig p.g.a ryggsmärtorna och värken i vader, låren

och vänster fotled.

 

Efter middan åkte vi och shoppade lite och avslutade med 

god fika på Biltema. Fick med mig ett fotledsstöd hem som åkte på

direkt. Naturligtvis för stort och förpackningen kastad så den

kan jag inte byta.

 

Idag fick jag för mig att jag skulle till Fotvården (ICKE) men

jag hade som så många gånger förut tagit fel på dagen. Tog en chansning och gick

upp och frågade. Som tur var tog hon sig tid för en lätt slipning

och sen avsluta med att tälja gubben lite.

 

- Varför haltar du ???

frågade hon i chock och trodde att foten mådde dåligt

men jag lugnade henne snabbt och sa att det var promenadens fel.

 

Imorse när jag gick upp satt en urpigg hustru och skratta

åt mig. Hennes första dag på säsongsjobbet på Löfgrens och det var

inte endast det som gjorde henne glad utan mina stapplande steg

och hemska smärta. (hemska kvinna)

 

Idag kommer jag INTE att röra mig mer än nödvändigt

för det är som PH sjunger: 

 

Ont, det gör ont men det går (nej)
Det gör ont en stund på natten
Men inget (bara) på dan
Du vet att det gör ont
Det gör ont men ändå
Jag har klarat mig rätt länge
Jag börjar blir van (nej)
Och alla omkring dom märker ingenting
Det gör ont, så ont.....

Så nu har jag fått gnälla av mig en stund.

Nu ska jag sjunka ner med hundarna i soffan och se vad som erbjuds.

Har jag sagt att det gör ont ?