Ja man får inte smeknamn utan anledning.
Mitt första var "Ljuset" och det var inte för min vishet
eller för att jag var ljuset i någons liv utan jag var
mer eller mindre kritvit i ung ålder.
Maten man växte upp med då är tyvärr inget
som följt med numera. Visst jag gör mammas köttfärslimpa
och kokta kotletter men något så vidrigt som rotmos
har inte rört mina läppar sen jag var kanske 8 år gammal.
Men man växte upp, levde tuffa år med mobbing och då var
maten min tröst. Mitt mindre charmiga smeknamn blev då
"makaronen" och det var tyvärr grunden till dagens fetma.
Snabbmakaroner, plättar, pannkakor och mammas goda
gräddsåser fick kroppen att växten på bredden och längden.
Jag stannade på hela 191 cm och vid ålderdomen så sjunker man
tydligen så jag har kanske minskat 1-2cm skulle jag tro.
2003 stannade vågen på 144 kg och i dagsläget står nålen på
116 kg. Hamnade under hundra när jag 2016 fick min första
massiva infektion i foten och landade på 98.7 kg och det vore
en dröm att kunna nå 100 kg igen och sen stanna där.
Det hela handlade om att ha någon slags impulskontroll
men den verkar inte finnas där alls. Det känns som de gamla
såren river upp nya saker inom mig och den enda trösten
verkar vara MAT !
Jag har mina förhoppningar att de nya skorna ska hålla
mig på rätt spår i läkningen så fotvården en dag säger att
du kan börja göra dina Powerwalks igen utan att riskera något.
Är inte där riktigt ännu så jag får avvakta besöket nästa gång
hos fotvården och ett besök till röntgen/ortopeden och se vad
allt visar sen får vi se hur/om vi kan gå vidare.
Man har ju för f-n blivit 55 år gammal och kan inte knata
runt med detta bildäcket runt midjan resten av livet.
Det är en mörk kärlek......
" Dark love
Out of the light, we need to hide
Dark love, love
Oh, let's run away tonight
Dark love
Child of the night stay by my side
Dark love, love
Oh, let's hide away tonight "