Mår som ett nykokt ägg.

Krossad, skalad och uppäten.

Kanske inte ordagrant men de senaste dagarna

är det något som gnager inom mig. Inte hanterbart när

man inte vet var man ska sätta fingret utan bara gissar sig fram hela tiden.

Största problemet just nu är synen så jag kontaktade

ögonmottagningen och inväntar svar från läkare. Sitter man 3 meter

från tv:n och inte ser texten så krävs antingen fler laserbehandlingar

eller glasögon.

Kan dock inte skaffa glasögon förrän jag vet om det skall

göras fler behandlingar så jag får snällt sitta och gnugga ögonen var 5:e minut

och sen förlita mig på min skolengelska som fortfarande hänger med stadigt.

Även kontaktat Vårdcentralen för att se om jag fick svar

på röntgen och har igen fått ny läkare (suck) som inte gått genom sin

mail gissar jag så där får jag nog vänta ett tag.

Så varför mår jag som jag gör ?

Vem ska jag fråga härnäst ?

Ringa öppen psyk ligger närmast på på tur gissar jag.

Inget roligt ställe att åka till numera. Spilla sitt inre förr var för att

finna en anledning men nu känns det som ett tvång.

Ja får se hur jag gör.