Att inte kunna visa hur man känner.
Om hustrun gråter över paniken att inte finna
en ny lägenhet och ser andra få svar gjorde henne
ingen nytta alls. Tro inte vi är bittra och mest ledsna
över att det inte ens ges ett svar.
Tiden går och vi vet ingenting.
Snart sitter vi i ett tomt hus för vi säljer av allt
som inte ska flyttas med. Kanske blir som både
vi och närmaste skojat om att vi får bosätta oss
i vår lilla husvagn.
Får in småpengar i jämförelse till vad vi
skulle behöva men man ska ju vara glad för
det lilla minsta sägs det men det vette fan.
Ingen av oss hade kunnat förutse detta
och hade man kunnat så skulle man säkert
göra samma misstag på vägen. Stämmer in på mig
trots allt. Jag är verkligen som en gammal hund som inte kan
tränas eller lär mig av misstagen.
Skulle gärna ha den där timmen på bänken
med min mamma för att reda ut ett och annat
och se vad hon skulle säga om det jag gjort och hur framtiden
kommer att vara. . . .
- Är du där mamma ?
Kanske hon är eller inte vad vet jag.
Tror inte direkt på andevärlden som min hustru gör.
Men jag vill väl hoppas att hon ser vad jag har gjort.
Ser mina fina barn, barnbarn och tar hand om Leo åt mig
tills den dagen vi återförenas.
Blev lite för mycket känslor där
så nu blir det lunch. . . . . . . . . .