Ibland undrar jag om jag är
fullständigt urblåst.
Att man inte ger sig när man
inser något är fel. Nej inte jag utan jag
kör på tills jag är gråtfärdig och kastar det jag håller
på med i golvet och hoppas på att skiten må
brinna i helvetet.
Sen när man kommer in och lägger sig
på sängen infinner sig lösningen på varför
och då blir jag ännu mer förbannad för att jag inte
kunde komma på det lite tidigare så hade jag
sluppit bråka med skiten i 2 timmar och få blodsmak
i munnen av ilska.
Nu är jag helt bränd så det får bli
till att fylla på blodsockret på mig och sambons
son. Han får nudlar till lunch och jag tar lite kycklingsallad.
" måtte djävulen bränna alla jävla störar "