Ja så startade brevet från Vårdcentralen.
Brevet var från min nya läkare som hade gått genom
svaret efter min röntgen.
"Den visar diskbråck vid C3-C4-nivå utan nervpåverkan.
Ett till diskbråck på C5-C6- nivå med nervpåverkan på båda sidor
men med mer uttalad på höger sida. Även diskbråck på C6-C7-nivå
med nervpåverkan på båda sidor. Det finns även vissa degenerativa förändringar."
Sen en liten notis som skrämmer skiten ur mig ärligt talat.
"Remissen till ortopeden som skrevs ut av kollegan är gällande schwannom
i ländryggen"
Googlar på ordet "Schwannom" och får fram följande.
Neurofibromatoser är en grupp sjukdomar som tillhör de ärftliga tumörsyndromen och karaktäriseras av att det utvecklas godartade tumörer längs nervrötter, perifera nervstammar och/eller deras ändförgreningar.
Det enda som förföljer mig i denna texten är ordet TUMÖR tyvärr.
Ju mer jag kommer läsa ju mer skrämd kommer jag bli så
jag kommer invänta svaret från ortopeden när jag varit där.
Vet inte om och hur jag ska tolka detta brevet
så jag kastar mig in i en film så länge och ser om det sjunker in eller
inte. (APSKIT) ärligt talat.......
Efter att ha vaknat ännu en natt med
tryck över bröstet och illamående sov jag vidare
tills klockan nästan var 12 och dagen var förstörd.
Tog mina mediciner, kollade sockret sen gick
jag till datorn med ett äpple och öppnade youtube.
Minns att hustrun sa till mig igår
- Honom var det länge sen du spelade
Och det kom jag ihåg direkt så nu spelas han för fullt.
Minns denna låten spelades i min walkman på
vägen hem i bussen från SAAB och jag sov som ett barn hela vägen
till bussgaraget (tyvärr) men gud så gott jag sov.
Denna låten är troligen en av mina stora favoriter
när det gäller Joe Satriani.
Även denna minns jag som spelades när jag tog
mina få powerwalks eller cykelturer. Gissa vad jag ökade farten
dessa minuter som låten spelades.
Finns massa låtar som jag relaterar till olika stunder
i livet och jag hävdar fortfarande att musiken räddade mitt
liv samt mina barn. Min dotter fick musiken till sig redan i sin mammas
mage då jag satt hörlurarna på magen, kanske därför hon spelar
hög musik nu för det jag utsatte henne för.
Min son går nästan dygnet runt med lurar på
huvudet och eftersom jag sponsrar hans Spotify ett år
så lär han inte tröttna hoppas jag........
Med ett sundare liv och just nu
har jag för stunden slutat att äta efter 21.
Ja jag försöker skall erkännas och det verkar funka rätt bra.
Visst slarvar jag med att ta något sött men begränsar det
än så länge bara till lördagarna. Delar gärna med mig till frun
som då protesterar och hävdar att det är mitt men så egoistisk
vill jag inte vara utan bjuder så gärna.
Måste försöka få in mer grönsaker i munnen
vid fler tillfällen än sommartid då vi som oftast grillar
och endast har en sallad till. (måtte de bli grillväder igen)
Mer potatis och mindre pasta.
Pasta är tillgjord medans potatis är naturlig och ibland
mycket godare och mer mättande till middag.
Största problemet är att hitta matlusten på
morgonen som alla säger är så viktigt. När jag vaknar är jag
oftast illamående, har lätt huvudvärk ibland och hemska ryggsmärtor
ska jag vara glad jag får i mig en banan eller äpple.
Snart mitten av januari så det är dags att
komma i normala former igen. Lite matpengar på kontot
och nya recept att prova kanske och det brukar göra vardagen
en smula roligare. Har ju all tid i världen på dagarna att finna
nya maträtter så det ska jag roa mig med nästa vecka.
Hustrun får bli min smakprovare och recensent
sen får vi se om jag kan finna några vinnande nya koncept som
kommer gå hem hos henne.
Har ni något nytt man kan testa ?
Krossad, skalad och uppäten.
Kanske inte ordagrant men de senaste dagarna
är det något som gnager inom mig. Inte hanterbart när
man inte vet var man ska sätta fingret utan bara gissar sig fram hela tiden.
Största problemet just nu är synen så jag kontaktade
ögonmottagningen och inväntar svar från läkare. Sitter man 3 meter
från tv:n och inte ser texten så krävs antingen fler laserbehandlingar
eller glasögon.
Kan dock inte skaffa glasögon förrän jag vet om det skall
göras fler behandlingar så jag får snällt sitta och gnugga ögonen var 5:e minut
och sen förlita mig på min skolengelska som fortfarande hänger med stadigt.
Även kontaktat Vårdcentralen för att se om jag fick svar
på röntgen och har igen fått ny läkare (suck) som inte gått genom sin
mail gissar jag så där får jag nog vänta ett tag.
Så varför mår jag som jag gör ?
Vem ska jag fråga härnäst ?
Ringa öppen psyk ligger närmast på på tur gissar jag.
Inget roligt ställe att åka till numera. Spilla sitt inre förr var för att
finna en anledning men nu känns det som ett tvång.
Ja får se hur jag gör.
Kanske inte alltid sol utan det blir
starten på något nytt, nytt liv strävar uppåt.
Växtligheten strävar, människor strävar ja även djuren
strävar efter förändringar. Jag har insett att mina förväntningar
kan inte ske om jag inte gör något åt det själv.
Igår rev jag loss något som fick mig
att känna lättnad och en dag kanske jag kan gömma, glömma
mitt hemska förflutna och bli förlåten.
Det är en lång resa att göra och jag är glad att
min hustru vill fortsätta den med mig. Kommer aldrig återgå till
den personen jag en gång var även om DU anser att du har tid, ork
att lägga dig i sånt du inte har med att göra.
Sopa rent framför din egna dörr innan
du smutsar ner hos andra.
God fortsättning till er andra.