Trodde det skulle vara borta nu men

det sitter kvar i bröstet som seg kåda. Slemhosta kan jag dock

ta vilken dag i veckan som helst jämfört med den jag hade innan.

 

Enda nackdelen är att man blir andfådd av att gå 10 meter.

Finns ingen energi i någon av oss men vi får helt enkelt hoppas

att det vill släppa annars går jag och skaffar Cocillana-Etyfin så ska

skräpet bli utrotat efter detta.

 

Imorgon ska jag göra ett mindre kärt återbesök

hos fysioterapeuten och hoppas kunna finna lindring

mot min rygg. Blir väl som vanligt, klapp på axeln sen gå hem med

ett gummiband i fickan och se glad ut.

 

Var inne på Vårdcentralen igår och fick träffa min nya läkare

som verkade vilja lyssna på vad jag hade att säga. Väntar nu på svar 

från ögonmottagning för att se om de vill operera mitt öga sen blir

det väl laser mot min gråa starr.

 

Fick fortfarande inget svar på om jag har

tumörer i ryggen utan jag har satts upp på kö hos

ortopeden för att få svar på denna fråga. Får oroa mig ett tag

till innan jag blir kallad till våren.

 

Allt bra med er annars ?

Nej inget kristligt med detta inlägg.

Kände jag ville locka på uppmärksamhet.

 

Denna hostan var troligen ingen Covid, jag känner igen

den från förr. Startade när jag var 2 år och skickade mig till

Vänersborgs Lasarett 2 ggr/år i 7 år.

 

Falsk krupp !

Fy fan va elakt namn och inte ens äkta.

Jag har hostat mig hes, känt mig syra bestänkt i halsen

och värken i överkroppen är omänsklig.

 

Ingen feber, ingen uppsvälld hals eller huvudvärk

utan en rent jävligt hemsk förkylning. Hoppas att den snart 

lämnar mig ifred. Har inte varit utanför huset på flera dagar

så nu vill jag bli frisk.

 

Hustrun mår mycket bättre även om 

kroppen är en aning matt. Hon orkar dock mer

och mer så det kommer en ljusning där med hoppas vi på.

 

Hon börjar bli rastlös men inte riktigt där så

hon välter omkull hela lägenheten och städar alla

hörn med tops........ (gud bevare oss)

Eller min far sa ofta att "Kärt barn har många namn"

Med Covid finns inget kärt alls. Hustrun insjuknade in torsdag förra veckan

och har somnat gråtandes med hemska smärtor i kroppen.

Klart man ger massage när hon ber mig.

 

Igår kastade sig skiten över mig men jag gissar att eftersom

jag tog vaccinet ganska nyligen så kom jag lindrigt undan i jämförelse.

Man kan aldrig bilda sig en uppfattning hur jobbigt det är tills man råkar ut för det.

Alla ni antivaxxare.... no comment !

 

Har ärligt talat vare sig brytt mig eller orkat bloggat den

senaste tiden. Haft så mycket annat i tankarna och sen när ingen frågar tänker man

att kanske lika bra att kasta in handduken.

 

Massa saker som hamnar på efterkälken i dessa stunder.

Har inte varit på fotvården på 4 veckor (tror jag) och det är tur man har en

"sköterska" här hemma som gör såromläggning och tvättar min fot.

 

Hustruns son är numera också dålig. Har ont i halsen så han får stanna tills

han tillfrisknat då hans pappa har hjärtfel.

Mina barn verkar må bra som tur är och vi håller hyfsad tät kontakt även om min

dotter gnider in hur duktig hon blivit på att spela Powerplay.

 

Jag får helt enkelt plugga på lite mer och sen när suget faller

på igen så kanske jag kastar in en rad igen.

 

Hur mår ni själva ?

 

 

Tiden är nu kommen för att gå vidare.

Idag gjordes den sista dagen för min hustru på 

PRO Garden. En chefs position inom detta företag

var ingen dans på rosor.

 

Nu ska hon beakta framtiden. Kanske startar hon eget

med alla nya kontakter hon berikat sig med så tror jag det

kommer gå vägen. Hon har visat framfötterna och bevisat för

sig själv och andra att hon fortfarande är värdefull på marknaden.

 

Många har påpekat att hennes CV imponerat och att

hon var ämnat för något större så det satsar vi på nu.

Hon har redan slutat för dagen och är på väg hem.

 

Hem mot en timanställning där hon ska mellan

17-20 gå bredvid på något hon aldrig gjort förut. Hon har redan 

jobb fredag, lördag, söndag, måndag och onsdag och det är endast

5 minuter hemifrån. Slipper långa resor och ledig oftare sen under tiden

hinner hon fundera på framtiden.......

 

 

 

Syster Bella ! 

 

Va drömde du om som barn?

 

Själv hade jag inte så stora förväntningar

för min barndom var rätt usel. Drömmar hade man

alltid och det kretsade tankar som berömmelse rikedom

och få slippa allt bråk och elände.

 

Inget av dom gick i uppfyllelse men jag har fått

2 fantastiska ungar, 1 barnbarn och numera en underbar fru.

Inte så tokigt när man tänker efter.

 

Visst kan man önska sig en smula bättre ekonomi

men jag har ett tak över huvudet och trots att hälsan

sviktar så mår jag nästan bättre nu är för några år sedan

rent mentalt.

 

Ville som liten bli hockeyproffs men jag höll

mig sällan på rätt sida av blålinjen och tröttnade efter

3 år tyvärr. Gissar att min ADHD gjorde att jag hade svårt

för att stanna på en plats så därför var jag en aning rastlös.

 

Lite av rastlösheten sitter kvar ännu men

jag har inte kropp till att hamstra den tyvärr så därför

blir jag mest hemma på dagarna och tar hand om djuren......